S.BERGMAN

Hej sbergman.blogg.se och dess fortfarande kvarlevande läsare!
Trots att jag uppdaterar någon gång i veckan, så är ni inne nästan varenda dag. Det blir verkligen inte bättre än såhär om det är det ni väntar på. Åtminstone inte som det ser ut nu. Just nu är det för många som jag inte vill ska läsa, som läser denna. Jag väntar tills dom tar sitt pick och pack och drar, innan jag kommer tillbaka.
I tisdags var jag och Disa på Miriams studentskiva. Kommer inte ihåg hur vi kom in och resten av kvällen är i ärlighetens namn rätt suddig. Fast de bitar som är klara hade vi jävligt roligt. Riktigt riktigt jävla jävla roligt. Länge sedan jag tänker tillbaka på en kväll och skrattar och undrar vad fan man höll på med - men på ett bra sätt. Skrattade, drack, dansade. Allt var perfekt. Träffade till och med någon som var Perfekt med stort P. Synd bara att jag dödade honom. Fast tydligen avskräckte jag inte honom helt med tanke på att jag fick hans nummer.
I fredags vart det buller och bång på Ojojoj. Kvällen började dock hos Christopher med massa vin och drinkar. Vi kanske borde ätit mer och inte börjat dricka vid 5-tiden. Var nog det som satte kvällens spår. Kom till Söder och träffade mina fina pojkar som var så gulliga så. Plötsligt satt jag i taxi påväg till efterfest. Innan festen hade börjat. Hamnade hos Patrik som är en gammal barndomsvän. Efter det hamnade jag i en säng hemma hos någon annan än mig själv. Fick skjuts hem vid 08:30 sen sov jag som en stock.

Längtar redan tills onsdag. Dessa äventyr slutar aldrig.

Fredags. Vi började hos Malin, sen Ojojoj, sen Magenta och avslutade på Grodan. Vart en riktigt lyckad kväll från början till slut, ingen som dödade någon mer än vanligt, och ingen som drack varken för mycket eller för lite.
Lördags. Trodde kvällen innan var lugnare än vad den egentligen var. Mådde som ett as och sov till 15:00. Var på promenad med Disa och trodde att jag aldrig skulle orka gå tillbaka hem när vi kommit en bra bit. Vid 22 träffade jag Soffan och Mjosi som senare drog hem och sussade. Jag och Sofie åkte till McDonalds i Älvsjö, köpte cheese och milkshake, fick med ett dussin ballonger som skulle överlämnas till en kille som fyllde år. Grattis. Vet inte vem det var.
Söndag. Hade bestämt med 3 olika personer, alltså trippelbokat. Visste inte vilket jag ville mest eller minst så jag ställde in allt. Vart en del sura miner. Träffade Disa istället och promenerade en sväng.
Måndag. Skola och föreläsning, bortbjuden på kvällen men var för trött för att orka med det. Så stannade hemma.
Tisdag. Skola och föreläsning, bortbjuden till samma person, men somnade hemma och vaknade upp på tok för sent. Så åkte förbi M&M och ångbastade och fräschade upp mig. Somnade inte förens efter 05 och upp 07.
Onsdag. Idag. Ska iväg och möta Disa snart och ta hand om ett par saker. Efter det så får vi se. Är ju sol. Skulle behöva tjacka ett par snygga solglajjer. Ska jag kanske passa på o göra.

Igår. Finns inga ord. Jag har skrattat så mycket så jag dör. Det finns nog inge som kan slå detta på länge. Min kropp skakar av allt skratt. Bästa på länge. Mycket länge. Tack stumpis. Du gjorde min kväll.

Gårdagen orkar jag inte skriva speciellt mycket om, för det har jag redan gjort på den andra bloggen (men somliga av er envisas ju med att vara kvar här så får köra lite parallellt). Men kan dra det lite kort. Jag var hos vårdcentralen och fick reda på att jag hade något virus i halsen, streptokocker. Men att jag inte längre smittar för det har gått så lång tid så nu är de bara själva läkningstiden kvar. För att det skulle gå snabbare fick jag pencillin. 10 dagar ska jag äta det, och då får jag inte dricka någonting och absolut inte slarva. Hon sa även igår att jag inte fick pussa på någon annan under första veckan (förstår inte helt varför eftersom att de inte smittar). Så det gjorde jag inte igår. Skillnad är de väll om de är vice versa. De gör nog inget. Nåväl. Efter att jag hade varit där tog jag mig till Disa, vi drog senare med Dordane till Metro. Enbart för att dricka och träffa lite folk. Drack gjorde vi, och sen drog vi till Grodan. Där träffade vi senare b.la. Malin och Sofie. Disa o Doris drog hemåt medans vi stannade kvar. Vips var Malin och Sofie borta så jag fick slita mig därifrån och så åkte vi hem.
Där emellan hann vi med en del. Träffade en pirat på grodan, sofie fick en tröja, malin tog hans hatt, jag försökte få han och ge ifrån sig sitt svärd men de var heligt. Såg en dvärg. Träffade Bobby från mammas pojkar. Träffade Pernilla Wahlgrens förra(?) kille som är polis. Träffade norrmän. osv. Idag mår jag inte som jag förtjänar har jag kommit fram till, jag borde må bättre med tanke på allt gott jag utförde igår.

Jag kan för första gången på länge säga att mitt hjärta och mitt huvud går hand i hand. Jag kan för första gången säga att jag inte bryr mig. Det känns bra. Skönt. För det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Jag trodde jag skulle älska denna människa tills jag dog. Vad jag ve så dog jag inte för ett tag sen. Jag lever ännu. Men utan de känslorna.  Och det funkar. Det funkar faktiskt hur bra som helst. Enda gången jag tänker på den personen, är när någon frågar om den. Annars - aldrig. Det är nog svårt för många att tro på, men det är faktiskt så. För mig finns det ingen anledning att tänka på någon ur det förflutna, låta den personen reta upp ens nutid och förstöra dess framtid. 

Anledningen att jag väljer att ta upp det nu, är för att få ett avslut svart på vitt. Det har jag alltid behövt. I denna blogg, som är snart 5 år gammal, så kan man följa början och slut på 2 långa förhållanden, och 1 kort. Allt finns. Och allt har gjort mig starkare. Det känns som att jag måste få säga mitt, för att vara helt klar och färdig.

Det här är början på någonting nytt. Någonting bra. Jag har aldrig mått bättre, aldrig varit mer självsäker, aldrig trott på mig själv - så mycket som jag gör nu. Jag behöver ingen som trycker ner mig, jag klarar mig så bra ändå. Själv eller med andra. Det säger jag inte för att övertala mig själv som det kanske låter. Jag låter mitt hjärta få tala och säga sitt. Jag har fått nog och jag väljer en annan väg i livet. En ljusare väg.

Jag kommer aldrig mer prata om detta. Det finns ingen anledning. Det här är mitt avslut.

Slut.

Varit ledig veckan som gått och har hänt så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja. Så blir de när man inte skriver på ett tag, allt samlas i ett inlägg och blir 10 A4:an långt. Kan ju berätta lite kortfattat om helgen i allafall. Bara där hände de grejer. Fredagen började hos Malin med henne, Sofie, och Disa. Drog in till Nype och träffade massa killkompisar, och ytterligare tjejkompisar. Patrik firade sin födelsedag och de kunde vi ju icke missat. Sen, drog vi oss vidare mot Grodan, men då tappade vi hela gänget så de var bara vi tre när vi kom in upptäckte vi, så de kan gå. Väl inne träffade vi som vanligt en miljard bekanta ansikten, somliga mer än andra. Där vart de dans-battle, och jag gjorde pannkaks-dansen med någon som råkade smocka till en tjej på ögat med armbågen. Riktigt sura blickar vart de. Snyggt klädd var han också. Beige-kostym med röd fluga. Försökte byta min räv mot flugan. Det gick han inte med på. Efter dans och mys så var de dags för hemgång, som inte slutade där de var planerat. På dagen på lördagen behöver jag inte gå in speciellt mycket, av olika skäl. Men framåt kvällen dök Sofie upp med partyhumör och senare även Malin. Vi tog oss in mot stan vid 12-slaget men M valde att åka hem, med all förståelse i och med att hon jobbat hela dagen och inte sovit något natten innan. Så jag och Sofie körde själva. Världens kö och folkmassa utanför Grodan, men 2 min och en stämpel senare var vi inne. Behöver jag ens säga att vi träffade halva huddinge där? Samt 400 andra välbekanta? För det gjorde vi. Plötsligt (eller plötsligt och plötsligt. 4 timmar senare) är jag inte med Sofie längre, utan någon helt annanstans. Drar upp mobilen och ser att hon ringt och skickat sms om att hon ska gå. Gav garderobslapparna till Martin som fick springa och ta alla mina saker medans jag sa hej då till alla. De är en riktig kille de! Som ställer upp. Sprang ikapp Sofie och sen vart de taxi med Martin hem. Idag mår jag som jag förtjänar. Men de har inte stått ivägen förut, får se vad jag gör av dagen.

Och fler kommer det att bli. Har hunnit med en hel del den veckan som gått. Idag visade termometern på -25 grader. Och det är i Stockholm. Stackars Happarandas befolkning. Det var så kallt att jag fick SMS från min lärare som sa att skolans lektioner ställts in. Tydligen har det inte varit såhär kallt sedan någon gång på 1800-talet. Hoppas aldrig jag får uppleva det igen. Har aldrig längtat så mycket till värme och sol.
Har en skoldag kvar och sen har jag lov i 1,5 vecka. Känns mycket skönt. På torsdag kommer lönen. Mycket bra. Efter helgen kommer studiebidraget. Mycket bra. Har cirkus 400 kronor att leva på och de känns.
Precis varit ute på långpromenad med min älskare. Har lärt mig en sak. Eller två faktiskt.
1. Drick aldrig varm choklad ur mugg utan lock samtidigt som man kör genom en halv meter snö. Allt hamnar nämligen på byxorna. Först blir det varmt och skönt, men när man kliver ut och möter minusgraderna blir de betydligt värre.
2. Om man köper något på statoil, så ska man vara noga med att ta med det när man går. Man ska alltså inte gå in, betala och sen gå ut igen. Det resulterar i att man får åka tillbaka när man 10 minuter senare kommit på att man glömde det.